Bestraffning och vredesutbrott eller utveckling och medvetenhet?

Jag skrev en artikel om att leda genom bestraffning eller utveckling. Du kan läsa den i sin helhet här.

Den börjar så här:

Som ledare är vi med om tillfällen då medarbetares beteenden är olämpliga och faller utanför ramen. Hur vi då väljer att hantera och reagera i de situationerna betyder mer än vi tror.

Ditt val kan antingen stärka tryggheten och tillväxten eller minska tilliten, kreativiteten och engagemanget.

Ett vanligt sätt, och kanske en omedelbar frestelse, är att bestraffa. I stället för att ge konstruktiv feedback blir vi reaktiva och skäller ut personen.

Det kan bero på att vi känner oss frustrerade eller arga kring någons beteenden eller handlingar och vi vill då på något sätt visa vårt ogillande. Vi blir då reaktiva och hinner inte tänka efter. Vi tar inte reda på vad som ligger bakom ett sämre beteende utan säger bara vad vi tycker den andra ska göra annorlunda. Det går snabbt och kan ju kännas bra i stunden att få avreagera sig.

Bestraffningar eller utskällningar kan möjligen leda till ett förändrat beteende på kort sikt, men leder inte till utveckling eller tillväxt på längre sikt. Det finns också en risk att andra blir rädda för dig om du blir känd som en ledare som ofta får starka känsloutbrott.

Alternativet är att fokusera på utveckling. Det handlar om att hjälpa andra att bli medvetna om och förändra sina beteenden så att de leder till framgång. Genom det synsättet bekräftar du det felaktiga i beteendet och bevarar samtidigt värdigheten för båda. Det blir tillfällen att lära av misstagen, inte bli skrämd eller förminskad.

Medarbetare känner då också en psykologisk trygghet när de vet att du ger återkoppling i ett utvecklande syfte.  När känslan av trygghet finns byggs även tillit.

Tillbaka till bloggen