Mål, drivkraft och planering ger oss hopp

Publicerat 22 juni 2020

Vi reagerar olika på den kris som har varit, är och kommer att fortsätta ett tag till. Några av oss blir kreativa, nyfikna, och optimistiska, andra blir passiva, stressade och oroliga. Några agerar kortsiktigt med fly-eller-fäkta-beteenden, andra lyfter blicken, har ett större perspektiv och är långsiktiga. Olika sätt beroende på vilka vi är och hur vår situation ser ut.

Jag pendlar. Ena dagen kreativ och optimistisk, nästa dag mer omotiverad. Försöker få ett större perspektiv på den komplexitet som råder där det är svårt att säga vad som är rätt eller fel på sikt och vad som kommer vara intressant att erbjuda i höst.

Oavsett vem vi är vill vi alla känna ett hopp om att det blir bra lite längre fram. Men hoppet ska inte bygga på en blind optimism eller ett önsketänkande. Sådant vittrar snabbt och kan göra oss både besvikna och passiva. Vad vi istället behöver är mål, en bra plan, handling och resultat som gör saker och ting bättre.

Här kan vi ta hjälp av forskning och vetenskap för att få lite mer klarhet och vägledning. Över till Charles Snyder, som var professor på University of Kansas. Han har bland annat skrivit två böcker om hopp: “Handbook of Hope: Theory, Measure and Applications” och ”Psychology of Hope”.

Hopp handlar för Snyder inte om önsketänkande, det handlar om att agera, hjälpa andra och bidra till att göra vår upp-och-nervända värld lite bättre.

Snyder säger:“Hope is the sum of perceived capabilities to produce routes to desired goals, along with the perceived motivation to use those routes… According to the theory, people who are hopeful believe they are good at generating goal thoughts, creating effective pathways leading to goal attainment, maintaining agency thoughts to provide enough motivation for the goal pursuit, and handling barriers that arise. As research shows, as compared to lower-hope people high-hope persons have a greater number of goals, have more difficult goals, have more success at achieving their goals, have greater happiness and less distress, have superior coping skills, recover better from physical injury, and report less burnout at work.”

 OK, så här är en enkel formel byggd på hans forskning.

Mål + Drivkraft + Planering = Hopp

När du har målen (vet vad du vill) och drivkraften (att komma dit du vill) och planeringen

(förmågan/styrkan att skapa/välja olika vägar för att komma dit du vill), då ökar du din känsla av hopp.

Så det är alltså de tre sakerna som de som är mer förhoppningsfulla och bra på att klara motgångar och hinder använder sig av ofta, både medvetet och omedvetet.

1) Mål

 Om jag ställer frågan ”Vilka är dina mål?” t.ex på en kurs så får många en tom blick och säger ”jag vet inte”.

Frågan behöver ställas på ett annat sätt. För att komma fram till de främsta målen är enklare att börja med att lista de viktigaste områdena i livet. Här kan man gärna använda det s.k livshjulet och bredvid varje område (arbete/karriär, hälsa, familj, ekonomi, etc) i hjulet skriver du “Jag önskar…” och slutför sedan meningen. Var så specifik som du kan, det vill säga var tydlig med vad ska du göra och till när och hur kan du mäta/märka framstegen.

Dina mål ska helst vara tydliga, utvecklings-/tillväxtorienterade, resultatorienterade  (= du vill göra något bättre än förra gången) och lagom svåra (en lagom balans mellan lyckas och inte lyckas). Men vad betyder att mål är utvecklings-/tillväxtorienterade? Det är mål som är fokuserade på att lära, växa och förbättra, inte att i första hand få bekräftelse eller bli omtyckt av andra genom att man nått ett visst mål.

Och inga “dead person goals”. Det är mål som en död kan göra bättre än du. De är ofta av typen ”jag måste sluta med att..”. Döda personer är mästare på att inte göra saker. Den typen av mål behöver omformuleras till något du kan/ska/vill göra, inte något du ska sluta med.

Snyder menar att det är bra att ha många mål. Det ger fler alternativ och om ett inte funkar kan du satsa på ett annat. Personligen är jag tveksam till att ha för många mål, det finns en risk att man sprider sig för tunt och inget blir av.

Men att bara ha mål utan plan och handling ger inget större värde. Att få det att hända är den svåra delen.

2) Drivkraft

Det handlar här om förmågan att komma igång och sedan ha disciplinen, drivet och motivationen att fortsätta framåt längs en viss plan eller väg mot målet.Om inte målet är tydligt, meningsfullt och inspirerande är det svårare att känna sig motiverad. Luddiga mål skapar inte samma kraft och det är lättare att ge upp när man möter motstånd. I förra steget så provade vi att komma fram till målen genom meningen “Jag önskar…”. Nu går vi vidare genom att till ”Jag önskar…” koppla och slutföra en mening som börjar med

”Jag väljer att..”

Enligt ”Psychology of Hope”: genom att göra ett aktivt val så ökar motivationen att röra sig mot målet.

From Psychology of Hope:

…the “I choose” exercise adds a sense of conviction to the goal selection process. The motivation to reach a goal is enhanced by active choice. If you find yourself wavering in determination, you can say to yourself, “Well, I picked this goal, so I better get on with it.”

Forskning gjord av Teresa Amabile på Harvard har visat att när vi har meningsfulla mål och gör framsteg i att nå dem så är det något av det mest motiverande som finns.  För att få den där sköna känslan att göra framsteg och nå önskad framgång kan du tänka på tidigare framgångar du fått och resultat du nått. Ju mer relevanta framgångarna är för dina nya mål desto bättre. Du vill återskapa känslan av att du är en person som har gjort liknande saker tidigare och kan göra det igen när du vill prova något nytt. Du har det som behövs!

Mål och driv är bra men vi behöver också en plan för att komma dit vi vill.

3) Planering

Det handlar här om förmågan att göra planer för att nå önskade mål. Och ibland kunna hitta nya vägar när du möter hinder och motgångar som ställer till det enligt den ursprungliga planen.  Det inbegriper bl.a mental förberedelse. Alla har hört talas om visualisering, men problemet är att många gör det på fel sätt.
Tekniken ska inte bara användas för att drömma om framtiden och må bra av det, den ska också användas för att förutspå problem som kan uppstå och göra en steg-för-steg-plan för det. När du visualiserar så använd mesta tiden till att tänka på mittendelen av resan.

Starten är ganska så förutsägbar och slutet är den roliga delen när man går i mål. Men det är i mitten som saker och ting inte går som tänkt och där kan lite extra proaktivitet hjälpa en hel del.

Brainstorma olika alternativa vägar till målet, se framför dig de olika steg respektive väg kan bestå av. Om du redan tänkt på dem innan hinder och annat dyker upp så är du väl förberedd för du vet vilka alternativ det finns och vilka nästa steg är.

Jag kan även tipsa om metodiken WOOP som också hjälper dig att vara förberedd på hinder som kan uppstå och göra en plan. WOOP finns som app och du kan läsa mer om metodiken här: https://woopmylife.org

Trots planer och WOOP finns änd ingen garanti för att oförutsägbara saker inte inträffar som gör att planerna inte är relevanta längre. Så vad gör du då, klandrar dig själv för att du inte hade kontroll på eller tänkt på allt?

Nej, lägg istället den här frasen på minnet: “det är inte fel på mig, det är planen som behöver ändras”. Speciellt användbart när man söker jobb då det är lätt att hamna i självtvivel efter många nej eller uteblivna besked.

Då handlar det om att se över sin plan, ”tweaka” den där det behövs, prova igen och kanske ändra planen igen.

Så det handlar alltså om Mål, Drivkraft och Planering och det finns vetenskapligt stöd att de tre tillsammans fungerar för att skapa en känsla av hopp.

Låt oss summera:

Det finns tre saker som förhoppningsfulla och resilienta personer jobbar på varje dag:

  • Mål: Sätt några. Tänk på vilka dina viktigaste områden i livet är och för respektive område skriv ner “Jag önskar….” och var tydlig.
  • Drivkraft: Nu fortsätter du för respektive ”Jag önskar…” istället på meningen ”Jag väljer att…” och påminn dig gärna om tidigare framgångar inom liknande områden.
  • Planering: Göra en “mental film.” Fokusera på mitten av din resa, förutspå hinder och skapa olika alternativa steg-för-steg-vägar som tar dig förbi hindren.  Och kom ihåg, om det inte går som tänkt så är det inte dig det är fel på, det är din plan som behöver ändras.
Tillbaka till bloggen